Babtjenko-effekter…

Martin Aagård publicerade 2/6 denna artikel ”Fejkade mordet visar hur skyddslösa vi är” om Babtjenko-effekten mitt i Krisberedskapsveckan. Ab 2/6Jag publicerar den med kommentar av en läsare.
Artikeln.
Mitt under Krisberedskapsveckan, som ska öka vår vaksamhet mot falsk information, ställdes svenska medier inför en perfekt utmaning – det fejkade mordet på författaren och bloggaren Arkadij Babtjenko.
Resultatet blev, milt uttryckt, ett misslyckande. Samtliga medier pekade snabbt, direkt eller indirekt, ut Ryssland som ansvarig för mordet som aldrig inträffat.

Så ser vår beredskap ut. Den är slipad till tänderna när det gäller att nagla fast lögnaktiga Twittertroll, men står handfallen för manipulation i större skala. När Ukrainas president, utrikesdepartement och företrädare för inrikesministeriet försäkrade att Babtjenko mördats, vem kunde rimligen ifrågasätta det? När myndigheterna själva spred bilder på en skjuten man i en blodpöl på golvet?
babtsjenko-porosjenko
Än så länge har säkerhetstjänsten SBU inte förklarat hela poängen med det påhittade mordet, men de har visat hur magnifikt man kan manipulera allmänheten när staten sätter hela sin auktoritet bakom ett påstående.
Den enda slutsats man kan dra är att det inte går att genomskåda fake news-kampanjer som statliga aktörer ligger bakom. När riktigt välplanerade desinformationskampanjer genomförs är vi i princip skyddslösa.

Och med tanke på hur taffligt Ukrainas säkerhetstjänst faktiskt hanterade alltihop (Var Babtjenko verkligen tvungen att göra entré likt Bobby Ewing på presskonferensen?) så kan man bara föreställa sig vad en skicklig manipulatör kan göra i en liknande situation.

Det märkliga är så klart att Babtjenko lånade sig till detta spektakel. Blev han pressad av säkerhetstjänsten? Det är möjligt. Uppenbarligen är han övertygad om att han räddat livet på 30 personer genom att delta i den här synnerligen oklara polisoperationen. Men Babtjenko är journalist och inte polis. Det är inte ett journalistiskt jobb att fånga mördare. Särskilt inte med sin egen trovärdighet som insats.

Ukrainas regering får skylla sig själva att deras trovärdighet nu körts i botten. Att de samtidigt utsätter Babtjenko och andra dissidenter för fara är däremot oförlåtligt. I ett land där nationalister med olika hemvist går runt beväpnade till tänderna riskerar han och andra att bli en måltavla för hämndaktioner och provokationer. Ett mord av sådan dignitet kan tända stora bränder.

Och om den ryska mordkomplotten nu är verklig, varför skulle de sluta försöka mörda honom nu? Ukraina har just gett rysk säkerhetstjänst det bästa alibit någonsin.

Babtjenkos bästa förklaring torde vara att han blivit lurad att delta i den ukrainska säkerhetstjänstens teaterföreställning. En poliskår som de senaste åren inte lyckats lösa ett enda av flera uppmärksammade mord på journalister, och som i fallet Pavel Sheremet till och med pekats ut som delaktiga. Annars är det svårt att fortsätta betrakta honom som journalist.
Aftonbladet
Kommentar från en läsare:
Sannolikt var avslöjande av det falska mordet på Babtjenko via en presskonferens, underrättelsetjänstens sätt att ”kontrollera narrativet” kring en operation som på något sätt gått snett. För det finns ingen anledning att tro på lögnarens förklaring till att han avslöjar lögnen. Principen att en lögn gärna följs av flera gäller.

Men visst kan journalister göra mer för att göra såna här operationer besvärliga för underrättelsetjänsten. De kan göra något de inte gör när det passar in i det narrativ de spridit i åratal. De kan ifrågasätta. Ifrågasätta alla som ens varit i närheten av frågan, grilla rättsläkare och patologer, grilla poliser, grilla killen som håller i bokningen av rummet presskonferensen hölls. Envist och metodiskt kräva rådata och fysiska bevis, kräva att få tala med samtliga inblandade.

Men tidningarna bevarar gärna det narrativ de köpt med hull och hår, hellre än att ifrågasätta det. Det finns dessutom massor utöver grillning av alla i en sensation som media kan göra för att stävja lögnen.

En åtgärd för att komma tillrätta med lögnen. Det är att ge lögnen konsekvenser för lögnaren. När en person eller organisation ertappats med en lögn, så slutar man att förmedla det lögnaren säger. Man kan naturligtvis inte fortsätta publicera lögnarens lögner, det är det första självklara steget i hantering av lögnare.

Man skall sedan fortsätta med att ifrågasätta allt lögnaren sagt fram tills lögnaren avslöjades som lögnare. Gå igenom allt lögnaren någonsin sagt, grilla alla runt omkring lögnaren, alla lögnarens bevis och vittnen ifrågasätts. Hitta andra vittnesmål än de lögnaren tagit fram och fråga ut dem. Omvärdera allt lögnaren sagt.

Det skall vara jobbigt att vara kompis med en lögnare. Granska lögnarens vänner och organisationer som har relation med lögnaren. Granska vad de säger, granska deras historier, gör det riktigt jobbigt för dem att ha relation med lögnaren. Ifrågasätt deras relation, vad vet de om lögnarens lögner, har de känt till lögner innan, hur kommer de att ställa sig till vittnesmål från lögnaren i framtiden.

Skapa konsekvenser för de som håller sin hand över lögnaren. De som sprider lögnares historier, som försvarar lögnaren när hen avslöjats som lögnare och fortsätter nära förbindelser med lögnaren, de skall behandlas exakt som lögnaren själv. Det de säger och har sagt skall givetvis omvärderas och granskas på samma sätt som lögnarens berättelser.

Man kan naturligtvis inte betrakta lögner iscensatta av organisationer som några enskilda fall. De måste betraktas ur ett vidare perspektiv. Det innebär att titta på det narrativ lögnarens lögn är tänkt att passa in i. Detta narrativ är då besmittat med lögnen och måste ifrågasättas på varje punkt, alla de sensationer som skall passa in i dessa lögner måste granskas i detalj enligt ovan. Man måste från detta narrativ ta bort allt det som bygger nyheter som kommer från lögnarens organisationer och närstående organisationer, därefter se vad som blir kvar av detta narrativ. Finns det någon sanning kvar alls, tål eventuellt kvarvarande sanning i detta narrativ en granskning enligt ovan? Försvagas detta narrativ som helhet dramatiskt, så måste det och de som driver det ifrågasättas, organisationer och beslutsfattare som baserar sitt agerande på detta narrativ måste ifrågasättas.

Det är det arbete som krävs för att komma tillrätta med lögnen. Visst är det jobbigt, men det är på inget sätt omöjligt, vi är inte alls skyddslösa emot lögnen. Det krävs dock att journalister faktiskt gör sitt jobb, det är ett stort och påfrestande arbete.

Men Martin Aagård har rätt, idag är vi skyddslösa emot lögnen. Men inte som Martin Aagård påstår, för att organiserade lögner på något sätt skulle vara omöjliga att penetrera. Vi är skyddslösa för att hans kollegor inte gör sitt jobb, för att ingen gör jobbet som krävs. Men omöjligt att komma tillrätta med lögnen är det definitivt inte, men först måste man komma tillrätta med tillståndet i media. Martin Aagård kan börja med kollegorna på sin tidning. (Slut på läsarens kommentar)

Kommentar av mig:
”Naturligtvis” har man försökt lägga skulden på Ryssland för det inträffade, utan belägg. DN
Det är verkligen inte så lätt att komma åt ”lögnen.” Den upprepas gång på gång av etablerad press – exempel kemgasattackerna av Syrien, där belägg saknas. Som ”Russiagate”. Som Skripal. Ännu värre är att viktig information inte publiceras. Jag har i åratal sänt fakta och länkar till främst journalisten Erik Ohlsson DN, men också till ett sjuttiotal tidningar, som ger stöd för att USA & allierade sedan åratal stödjer terrorister som IS i Syrien. De publicerar inte bara. Artiklar som diskuterar omvälvningen i Kiev 22/2 2014 (statskupp menar jag och andra) saknas i svenska press. Jag avslutar med länkar till ett antal artiklar om medias felrapportering av kriget i Syrien.
Rekommenderar denna artikel av Rysslandsexperten Björn Nistad Rövarhistoria…